Nu tvingar statsbudgeten kurs till avslut
”Hundra procent bättre”, uppskattar krigsflyktingen Nataliia Aviltseva sin utveckling sedan hon började läsa svenska med Åsas hjälp. Nu återstår knappt en månad att höja kunskapsnivån. Vid årsskiftet tvingas skolan lägga ner kursen.
En trappa upp i Åbrogården, Vingåker, sitter sju kvinnor fokuserade på sina läroböcker. Klassrummet är det typiska. Smartboard, whiteboard, en lärare vid katedern.
I ett hörn hänger ett knippe ballonger. Detta är dagen efter befrielsen av Cherson i Ukraina, men ballongerna hör någon annan glädjedag till. Luften håller på att pysa ur dem – precis som ur kursen Svenska för ukrainare.
Nataliia Aviltseva, Viktoria Aviltseva och Yevheniia Chudnetsova är tre av deltagarna i svenskakursen som Åsa ger tillsammans med Vingåkers kommun.
I regeringens budget för 2023 slopas extraplatserna till landets folkhögskolor. Därmed tvingas Åsa avsluta kurserna för ukrainare i Vingåker och Flen.
– Det är så otroligt tråkigt, säger läraren bakom katedern: Tamara Yaromenak Karlsson.
Hon är en av pedagogerna som har undervisat i kursen sedan starten i augusti. I Vingåker ges den i samarbete med kommunen, vars integrationsenhet tog initiativet.
Då bodde många ukrainska flyktingar i Högsjö. Strax före kursstarten kom ett myndighetsbeslut som tvingade dem att flytta. Majoriteten av deltagarna pendlar därför från Eskilstuna, där de bor nu. Ett fåtal av dem har andra nationaliteter än den ukrainska, och har fått plats i kursen då även de saknar rätt till SFI.
Den andra hälften av gruppen deltar denna dag online. Det är inte ovanligt. I gruppen finns flera par med barn som måste tas om hand dagtid, förklarar Tamara.
– De små barnen får bara vara några timmar på förskolan, de större får inte gå till fritis efter skolan. Politiken har sagt nej till andra lösningar, vilket inte ger föräldrarna något alternativ till att turas om att studera på plats.
Tamara behärskar ukrainska nästan fullt ut. Men när det inte talas svenska i klassrummet är det ryska som gäller.
– Först brukar jag förklara på svenska. Sedan tar jag det lite enklare på ryska. De förstår. Många av dem har talat ryska både hemma och på jobbet, säger hon.
Metoden både skyndar på och förenklar inlärningen, tycker en av deltagarna, Diana Shepel:
– För mig är det jätteviktigt att lära svenska av någon som kan förklara på ryska det jag inte förstår.
Ibland blir det fel ändå. Men vad gör det? Att studera handlar inte om att vara läraren till lags, poängterar kursledaren.
– Det kan vara fantastiskt att göra fel! Det är ju så man lär sig!
Kurssamordnaren och läraren Tamara Yaromenak Karlsson ser att deltagarna har gjort stora språkframsteg. Det är mycket tråkigt att kursen inte kan fortsätta, säger hon.
Ukrainarna är ”sjukt motiverade” att lära sig, tycker Tamara. Trots att de inte vet när – eller om – de kan återvända till hemlandet, vill de skaffa sig ett jobb och tjäna egna pengar. Då krävs att de förstår och kan göra sig förstådda på svenska.
Alla i gruppen är välutbildade. Här finns bland annat en ingenjör i värmeteknik, en journalist, en revisor och företagsledare. Få om ens någon av dem hade föreställt sig att de skulle hamna i en skolbänk igen. Det är jobbigt, men också intressant och roligt, tycker de.
– Jag har blivit 100 procent bättre på svenska i den här kursen, säger Nataliia Aviltseva.
Utanför fönstren flyter Vingåkersån stilla förbi. Kriget i Ukraina har ingen plats här. Men det händer ibland att deltagare kommer rödgråtna efter att ha fått fruktansvärda nyheter hemifrån. När de tillfrågats om de sådana dagar vill slippa undervisningen har de alltid svarat nej.
– De är mogna, varma och mycket medvetna människor. Det är otroligt roligt och motiverande att jobba med dem – och så tråkigt att vi inte kan fortsätta, säger Tamara.
Dagens övningar är grammatiska. Deltagarna tragglar adjektiv: bestämd form, obestämd form, komperativ form. ”Halsbandet är dyrare än ringen. Halsbandet är dyrast av smyckena.”
– Aha, säger någon varpå läraren uppmanar gruppen att komma med egna jämförande exempel.
– Jag är vackrare än min dotter, säger Oksana Ratushna vilket får skratten att klucka.
Diana Shepel och Oksana Ratushna vet inte var och hur de ska kunna utveckla sig i svenska efter årsskiftet.
Ukrainarnas kultur uppmuntrar till mänsklig utveckling, säger Tamara. Deltagarna sliter sålunda hårt för att lära sig. Problemet, fortsätter läraren, är att de har svårt att hitta svenskar att prata med utanför klassrummet.
– Det är jätteviktigt för att lära sig, säger Diana. I Eskilstuna har vi ett språkkafé där vi möter svenskar. Men till våra svenska grannar blir det bara ”hej”, ”hej då”, ”välkommen”. Vi behöver träna mer.
Ukrainarna beklagar att de inte får lov att göra det på Åsa. Hur de ska kunna fortsätta att utvecklas är ännu oklart.
– Eskilstuna kommun planerar en ny kurs i svenska, har Oksana hört.
– Men de har inga pengar ännu, tror Yevheniia Chudnetsova.
På klockren svenska fyller Diana i med ett av de många svenska uttryck hon lärt sig. Det lockar till skratt i hela gruppen:
– De är kanske fattiga som kyrkråttor!
Diana Shepel, Yevheniia Chudnetsova, Viktoria Aviltseva, Farzane Yarmoradi, Nataliia Aviltseva, Oksana Ratushna och Tamara Yaromenak Karlsson som har resten av kursdeltagarna i sin laptop.