Läraren Arvid fann bästa vännen i grekiskt snår
En gång om året är det Alla hundars dag. På Åsa folkhögskola är (nästan) alla dagar hundens. Pennys, närmare bestämt.
Några dagar före skolstart rullade en blå, ärrad skåpvagn in på skolområdet.
Bakom Fordens ratt: läraren Arvid Helg, tillbaka på skolan för att undervisa på Allmän kurs Saga. Vid hans sida, ivrig att kasta sig ut i gröngräset: Penny – en övergiven strykarhund som blivit Arvids resesällskap och bästa vän.
Hon är en livlig krabat, varken en accessoar eller foglig ögontjänare.
– Det var inte precis kärlek vid första ögonkastet, skrattar Arvid om första mötet med tiken.
Det var för sju månader sedan. Arvid var ute på en lång Greklandsluff och gick vid tillfället utmed en väg mot närmaste livsmedelsbutik. I ett buskage intill vägen upptäckte han en svårt medtagen och övergiven valp.
– Fårbönderna har ofta hundar men tikarna får själva uppfostra sina valpar. Jag gissar att Penny lämnats där av sin mamma, säger han.
Valpen, då ett par månader gammal, hälsade Arvid med att morra och dra sig undan. Först efter en timme lyckades han få tag på henne.
– Då hade hon lugnat ner sig så pass att jag kunde ge henne lite att äta och dricka. Hon var väldigt utmattad, minns han.
I dag är Penny raka motsatsen. Det vet alla på Åsa som träffat henne eller sett henne ränna runt Arvids van där den står parkerad på skolområdet.
Fordonet är både Arvids och Pennys hem. Under sina månader tillsammans har de blivit som ler och långhalm – även om Penny inte alltid bryr sig så mycket om vad husse säger – inte ens om han gör det på grekiska.
Hund och husse är på vissa sätt väldigt lika, konstaterar Arvid. De gillar att röra sig fritt genom livet.
– Vi tycker båda om att vandra, vistas i skog och mark, gå i bergen. Innan vi reste hem besteg vi Greklands högsta berg tillsammans.
– Det är i den andan jag uppfostrar henne. Jag ger henne frihet, hon lär mig ta ansvar. Finns möjligheten, gör hon som hon vill.
Inom rimliga gränser, förstås. På skolan är Penny kopplad när Arvid har lektion eller är upptagen av annat. Hundar kan få vissa människor att känna rädsla, men Penny är inte ett dugg farlig, försäkrar Arvid. Bara precis så exalterad och kontaktsökande som en unghund ska vara.
Flera av Åsas kursdeltagare har blivit kompis med henne, och Penny har kvickt blivit något av Åsas nya maskot.
Det hade varken husse eller hund föreställt sig den där dagen då de möttes intill den snåriga, grekiska landsvägen.