Åsa bland 600 i lärarnas manifestation
Kunskap, hopp och demokrati är folkhögskolans melodi. På tisdagen ljöd den högt på Sergels torg, i en massiv manifestation för utbildningsformens fortlevnad.
Francesca Miles, Hugo Brodling Swanberg och Wesley Teodoro tillsammans med andra dansare och musiker från Åsa.
Stockholm hade knappt vaknat när styrelsen för Sveriges Lärare Folkhögskola samlades för att lägga sista handen vid sitt arrangemang. På betongtorget i city fanns en scen att bygga, ett ljudsystem att rigga – och 156 skolors namnskyltar att häfta på pinnar.
Så många är de, landets folkhögskolor som på olika sätt skulle delta i manifestationen.
Styrelsen för Sveriges Lärare Folkhögskola i arbete inför manifestationen. Helena Ingvarsson från Västerbergs folkhögskola har precis monterat Åsas namnplakat.
Alla var förstås inte på plats i huvudstaden. Liknande manifestationer genomfördes simultant i Göteborg, Malmö och andra folkhögskoleorter. Detta var en dag då beslutsfattare och allmänhet inte skulle kunna undvika att lyssna.
Till oron för folkhögskolornas framtid. Till kraven på pengatillskott i stället för nedskärningar. Till behovet av en bibehållen skolform som ger människor en andra chans.
– Detta är en fråga vi alla kan enas om – lärare, deltagare och skolledningar, sa Anders Clevestad i den lärarfackliga organisationens styrelse.
– Vad är det som händer? utbrast styrelsens ordförande Tomas Rosengren när tystnaden på torget plötsligt bröts av det dundrande ljudet av trummor.
– Det vet man aldrig när det gäller folkhögskolor, skrattade Clevestad och såg efter.
Nedför brandvägen till Sergels torg kom en båt (!), tillverkad av skeppsbyggarkursen på Skeppsholmens folkhögskola. Skolan var först av alla deltagare på Plattan, och gjorde entré med pukor, megafoner och slagkraftiga plakat. "Make education great again." "Rör inte Folkis." "Folkis vår andra chans."
– Tar man bort folkhögskolorna, tar man bort folkets rätt till utbildning, sa Vilgot Millton från Åsas Musikkurs.
Han kom tidigt till manifestationen, i sällskap av kurskompisarna Alma Hell Carlsson, Klara Sahlin och Pablo Magnusson.
– Vi är här för vi tycker folkhögskolan är viktig, sa Alma Hell Carlsson. Politikerna måste värna om den. Den får inte tas för given.
Emil Jensen sjöng folkhögskolans lov.
En som flera gånger nyttjat rätten till folkbildning är musikern, skådespelaren och estardpoeten Emil Jensen. Som ett av arrangemangets dragplåster, ville han ge tillbaka till folkhögskolan vad den gett honom. Han gjorde det med entusiasm, musik och en dikt tillägnad alla som känner uppgivenhet inför hotet mot folkhögskolorna.
Sådan uppgivenhet märktes dock mycket lite av denna dag, trots att rekordartat många lärare varslats om uppsägning och 3 000 utbildningsplatser försvunnit. Snart var torget i det närmaste fullt av tillresta kursdeltagare och skolpersonal. Polis som bevakade arrangemanget uppskattade folkmassan till 500–600 personer. Ungefär 130 av dem kom från Åsa i Sköldinge.
Mitt i trängseln och bland plakaten fanns till exempel Oksana Zhohno och Viktoriia Nikolova från Åsas Allmän kurs. De började på skolan tre månader efter att de flytt kriget i Ukraina. Då fanns ingen annanstans för dem att börja lära sig svenska.
– Det finns massor av människor som inte kan studera på annat sätt än på folkhögskola. Därför är det viktigt att vi är så många här i dag som går ihop tillsammans, sa Oksana Zhohno.
Trängseln och uppslutningen var stor. Kreativiteten bakom plakaten likaså.
Den två timmar långa manifestationen blev en kavalkad av folkhögskolornas styrkor och betydelser, både för enskilda individer och samhället i stort. Kulturinslag varvades med uppskattade tal av bland andra Tomas Rosengren och Maria Irving, förste vice ordförande i Sveriges Lärare.
Eva-Lena Volk från folkhögskollärarnas fack påminde om att hotet mot folkhögskolan inte enbart utgörs av otillräckliga statsanslag och inflationen. Inom Sverigedemokraterna finns starka politiska krafter som vill radera ut skolformen, då den anses vara "flummig" och "vänstervriden". Volk välkomnade SD att träda in i folkhögskolans värld och lära sig förstå den. Först då, sa hon, kan man kalla sig demokrat i Sverige.
Maria Irving, förste vice ordförande i Sveriges Lärare, var ett av flera namn på talarlistan.
Innan manifestationen gick mot sitt slut fick de 600 unisont skandera en ramsa som skapats tidigare samma dag.
Nej, det var inte i första hand den om Tidölaget som slog an en sträng ("Första, andra tredje chansen / offras lätt i Tidödansen"), utan den mer progressiva "Kunskap, hopp, demokrati / Folkhögskolans melodi!"
Ibland säger en bild allt!